Engagemang och gemenskap på Gärdet

Engagemang och gemenskap på Gärdet

Marie Svensson är den första undersköterskan som tilldelas Queen Silvia Nursing Award för sina nyskapande idéer inom demensvården. GoesArt tog en tur till Laholm för att låta sig inspireras av dagverksamheten på Gärdet.

Samtalen börjar så fort vi trillar innanför dörren. Dagens gäster på Gärdet har samlats kring bordet framför den goa värmen från braskaminen. En vistelse på Gärdet inleds alltid med en frukost så att alla får en chans att landa i sammanhanget.

”Är ni från Västkusten? Och från Småland? Jaha, jag är också smålänning!” En av herrarna kring bordet gör kopplingen direkt och får med sig resten av sällskapet. Ja, vilket landskap kommer de ifrån egentligen?

Marie nickar mot Sverigekartan som hänger på väggen, strax intill planschen med Sveriges trädslag och dagens lunchmeny som kompletterats med en bild på en torsk.

”Geografi och växtlighet är samtalsämnen som alltid är välkomna och väcker associationer och minnen till liv.”

Vid matsalsbordet framför kaminen bjuder Marie och hennes kollegor, samt hunden Alice, besökarna på frukost.

Hur ser en dag på Gärdet ut?

”Förutom att vi alltid börjar med frukost så är ingen dag den andra lik. Under frukosten får vi möjlighet att känna in dagsformen och vilken energi som finns hos gruppen och den enskilda individen. Kanske går vi ut och tar en promenad och hälsar på djuren eller också, som i dag när det vårregnar ute, stannar vi inne och hittar på en aktivitet. I dag har vi bestämt att vi ska bygga en fågelskrämma till ett av landen. Den som inte vill vara med på den kanske vill hjälpa till med middagen i istället. Den serveras runt halv ett. Eller så sitter man bara med och lyssnar. Det finns inga prestationskrav. Sedan brukar vi hinna med lite eftermiddagskaffe också innan gästerna far hemåt vid tresnåret. Vi försöker vara flexibla med tider och upplägg. Om någon har önskemål om att komma vid en särskild tid så säger vi inte blankt nej utan försöker få det att fungera.”

Dagverksamheten är inrymd i den gamla ladugården på Bingsgärde. Rummen är inredda med många grönskande växter och föremål som får besökarna att känna sig hemmastadda och väcker associationer. Fönstren bjuder på utsikt över gården och djurhagarna.

Vem är det som besöker Gärdet?

”Vi bedriver dagverksamhet för personer över 65 med demenssjukdom eller kognitiv svikt. Vi har sex platser, inte mer, eftersom vi vill kunna garantera kvaliteten. I dag tar vi emot gäster från både Båstads och Laholms kommun enligt LOV. Det händer också att man köper en övergångsplats för personer som ska lämna sitt hem och flytta till boende. Men vi har också privata gäster – det blir allt vanligare att anhöriga bokar en plats hos oss, eftersom man månar som livskvaliteten för sina gamla. Det tycker jag är fint. Vi tar också emot betalande studiebesök och konferenser från organisationer som är nyfikna på hur vi jobbar och vill få inspiration till egen verksamhet.”

När bestämde du dig för att jobba inom äldreomsorgen?

”Jag växte upp på landsbygden, på granngården. Gärdet tillhörde mina farföräldrar. Redan när jag växte upp så trivdes jag tillsammans med de äldre, jag tyckte om att hjälpa till. Mamma sa redan från början att du kommer nog att bli sjuksköterska. När det var dags att välja till gymnasiet så tyckte min SYO att jag skulle söka en treårig linje. Men det tyckte inte jag – jag skulle bli hemsamarit. Så det blev tvåårigt program. Jag fyller år i maj, och min stora målsättning när jag fyllde arton var att skaffa körkort så att jag kunde börja jobba direkt efter studenten. Efter det har jag aldrig tvekat. Jag har jobbat i kommunal hemtjänst och på kommunala äldreboenden i både Båstad och Laholm.”

Men någon gång i 40-årsåldern så hände något?

”Jag vägrar att kalla det en 40-årskris, så vi kan väl säga att jag fick en utvecklingskris. Jag visste ju att jag ville jobba med det jag gjorde, men hur skulle jag komma vidare? Och hur skulle jag få jobba med det som verkligen fångade mitt intresse, nämligen äldre som drabbats av demenssjukdom? Jag började googla runt och såg att Sophiahemmet i Stockholm skulle anordna en inspirationsdag för dem som funderade på att läsa till Silvia-syster. Så jag anmälde mig, åkte upp och blev alldeles tagen. Sedan åkte jag hem till min chef och berättade att jag skulle bli Silviasyster. 2013 tog jag min examen.”

Hur fick du idén att starta verksamheten på Gärdet?

”Jag har burit på de här tankarna rätt länge; att jag borde ta alla mina idéer och skapa något eget. Sedan föll alla bitarna på plats samtidigt. Vi fick tillfälle att köpa farmor och farfars gård av min syster som redan hade inrett ladugården för att fungera som Bed & Breakfast. ’Här har du ju din dagverksamhet!’ tyckte mannen och familjen stöttade mig helhjärtat.  Men det tog tid. För att få alla tillstånd behövde jag komplettera min utbildning, bland annat inom vårdadministration. Men det finns många bra distanskurser därute! Jag hade också mycket dialog med kommunen för att säkerställa att intresset fanns från deras sida. Vi drog igång 2019.”

Vad var din vision med verksamheten?

”Jag ville göra skillnad. Under alla åren som jag har jobbat i äldrevården så har utflykter ansetts som jobbigt. Det är bara de som är piggast som får åka och resten får stanna hemma. I de fall som personalen följer med så märker vi också att det blir en helt annan gemenskap och även samtalen blir annorlunda.”

Djuren på gården är en viktig del av verksamheten?

”Vi brukar säga att vi ligger nära djur och natur. De boende har ju ingen aktiv del i skötseln av djuren. Men de har möjlighet att titta och ta del av allt som händer, och hälsa, klappa och hålla för den som vill det. Vi har heller inga stora antal. Några getter, grisar och får, höns, hästar, en katt och en hund. Sommartid går grannens kor och betar i hagen. Djuren är ett viktigt inslag – nästan alla har en relation till djur, även de som har bott i staden. Djuren är ett kärt samtalsämne som aktiverar.”

Hur jobbar ni på Gärdet just nu?

”Vi har åtta platser, vilket innebär att vi tar emot högst åtta personer varje dag. Många återkommande besökare har sina bestämda dagar och sin lilla grupp. Vi är två fast anställda men ser till att ha hög personaltäthet för att kunna ge god kvalitet.”

Vad önskar du dig för verksamheten i framtiden?

”Min ambition är inte att vi ska växa. Sex platser räcker. Det är det lilla och nära formatet som ger kvalitet och gör verksamheten unik. För egen del är det viktigt att det fortfarande är lustdrivet. Att jag trivs med och tror på det jag gör och kan glädjas åt reaktionen hos mina gäster. Rent affärsmässigt finns det fortfarande utvecklingsmöjligheter. Att få långsiktighet och bättre framförhållning i avtalen skulle vara jätteskönt, att slippa oroa sig. Sedan är det en utmaning att få betalt för det man levererar men det tror jag att många känner igen sig i. Jag är väldigt tacksam för att jag har fått chansen att göra det här och för allt positivt som händer just nu. Det här året tänker jag försöka luta mig tillbaka och bara njuta!”

Hur skulle du själv vilja ha det ner du blir gammal?

”Oj, det där är väldigt svårt att uttala sig om. Man vet ju aldrig hur livet utvecklar sig. Men jag vill nog helst inte lämna gården i första taget. Jag är inte främmande för att bo ensam på landet. Ibland tänker jag att man har mer sällskap här än om man bor ensam i en lägenhet i stan.”